|
|
| 2010-07-26 |
| Postrace |
|
Jag lovade att berätta hur det var att kora multisport. Och jag kan bara säga att jag är inte helt såld på denna sport. Det var rätt tråkigt, men det var nog mest pga hur arrangörerna hade lagt banan.
Starten gick kl 06.00 så vi steg upp kl 5 och började göra oss redo efter en natt med mycket lite sömn. Vi kom inte i sängs förrän midnatt. Tävlingsmötet var kl 20 där vi fick karta och information om tävlingens checkpoints och transitions (där man byter ex från löpning till cykel). Det var även obligatorisk materialkontroll, där man måste visa upp att man har godkänd utrustning av det som är obligatoriskt att tävla med. Man måste till ex. ha en typ av vindbivack och överlevnadsfilt(tunn aluminiumfolie-aktig) och varma kläder. Efter mötet var det stress stress stress. Att packa de lådor som skulle till olika transitions, en cykellåda, en paddellåda och en löp/klätterlåda. De skulle sedan lämnas på olika platser inom en viss tid. Hade jag vetat och varit mer förberedd skulle jag ha brett mackorna och delat upp maten innan vi åkte hemmifrån.
Starten gick och det var rusning max till de första två orienteringskontrollerna innan vi började löpningen/skidgången upp 1000 höjdmeter. En strålande utsikt i det vackra vädret från toppen av berget. Därifrån var det mountainbike ner igen, i början på grusväg med rullgrus för att sedan bli singletrack. Jag var nära att sluta i ett träd men jag tuschade bara till det med foten,styret och hjälmen som tur var. Kändes som jag körde över min förmåga. Sen var det löpning igen, denna gången mest grusväg fram till ravinen där vi skulle åka över. Vi var först dit för att Tom var så bra på att hitta rätt vägar....
Tur att man hela tiden rörde på sig för då kunde man inte känna hur nervös jag var. De hade sagt på mötet kvällen innan att det skulle ta ca 40 sekunder att åka över. Men men.... Tom åkte först medan jag satte på min klättringsselen. Han kom nästan över till andra sidan och fick dra sig fram de sista metrarna. Säkerhetskillarna satte fast mig på repet med "pullin" (vet inte vad det heter på svenska) och en extra säkerhetslina med en karbinhake. Efter att Tom hade stannat innan han kom över betämdes det att de skulle spänna repen lite till så att jag i alla fall skulle komma hela vägen över. Vad de även gjorde var att spänna min säkerhetslina för tight så jag hade mycket av min vikt på karbinhaken vilket bromsar ganska mycket. Så de knuffade min ut över den 300m djupa och 250m breda ravinen. Jag som är höjdrädd. Men ska väl töja på gränserna...... Jag kan säga att det var mycket långa 40 sek, mer som 5-10 min. Jag trodde det skulle gå fort, men det gick sakta sakta och långsammare gick det, tills jag stannade ungefär på mitten. Precis vad jag befarat hela veckan innan. Så det var bara att börja dra sig in mot andra sidan. Gissa om det var jobbigt. Mina underarmar var stenhårda av kramp när jag äntligen kom över. Det fanns ingen tid för att vara höjdrädd. Men jag tänkte vid ett ögonblick att om jag ramlar ner så dör jag. Jag blir inte allvarligt skadad, jag DÖR!!
Efter repmomentet var det löpning ner till floden där det väntades en paddling. Och det var här tristessen slog till. 3.30 paddling nedstöms en flod. Jag satt i mitten av kanoten och gjorde inget, jo jag matade mina lagkamrater med mackor och godis. Och frös. De svettades i solskenet medan de jobbade på, men jag som inget gjorde blev kall av vinden. Då vi äntligen var klar med paddlingen var det löpning igen, eller gång. Skogen var så snårig att man nästan inte kom igenom, och mina smalben blev helt sönderrispade. I början var det inte så farligt men efter ett tag blev de hyperkänsliga. Aj aj aj....
Tävlingen avslutades med en lång cykelsträcka på grusvägar, men några punkter där vi var tvungna att ta ca 200 höjdmeter på någon km. Precis vad vi tränar på. När vi kom i mål var jag inte så jätte trött, men visst kändes det att man hade varit igång ca 13 tim utan att äta riktig mat. Jag måste säga att Wolfgangs träning är precis detta vi tränar för. Inte för kortare distanser  .
Denna vecka har varit tuff också, men jag måste berätta om den en annan gång för jag ska gå upp till mina svärföräldrar och titta på kort från deras hike idag.
Ja hur det gick i tävlingen?? Vi vann, vi var det enda lag som slutförde hela långa banan, med 4 av 5 orienteringskontroller vilka var frivilliga. Det var tre ensamtävlande som slutförde också, men de tog ingen eller bara en kontroll.
Ciao!!! |
|
|
|
|
