Just nu befinner jag mig i Östersund och är lite nervös. Nästa vecka drar det igång på riktigt när världscupen startar igen. Det har tydligen varit lite rykten på diverse biathlonsidor på nätet om att jag inte ska starta förrän nästa år, vilket är helt fel. Torsdag nästa vecka står jag på startlinjen om inget oväntat händer. Formen vet jag inte hur den är. Vi hade ett testrace igår vilket gick rätt bra, men var man står rent internationellt sett är svårt att säga. Hoppas att skyttet går lika bra nästa vecka som igår då jag sköt 1100.

Liam då, var ska han vara?? Jo min mamma har varit så snäll att hon tog ledigt från jobbet en vecka för att se efter honom när jag tävlar och tränar, så han blir inte lämnad ensam någonstans.

Förberedelserna inför årets start kunde jag göra det mesta hemma. Efter lägret i Muonio, Finland åkte jag till Älvdalen och tränade för några dagar. Där har man konstsnö drygt 3 km och det var jättefint. Det bästa var nog att det inte var så mycket folk där, tror inte så många vet om att de har konstsnöspår där. Efter att ha varit i Muonio där det fullkomligt kryllade av skidåkare på banan till att åka på Älvdalens lugna spår var en höjdare. Tack till Gunborg och Bengt för barnvakt och service! Tyvärr tar det på energin att åka bil så pass långt så när det kom lite snö hemma blev det träning i Sveg. Det kom inte mycket men det var så pass att det räckte för att åka på rullskidbanan i alla fall. Folk frågade om det verkligen gick att åka och mitt svar blev "Om man vill tillräckligt mycket så går det". Det var inte perfekt men det gick och ju mer dagarna gick blev det lite bättre.

Här i Östersund är spåren fina, lite tunga banor men det ska nog gå att ta sig runt på något vis, hi hi hi...

Nu ska jag heja på längdåkarna som är i Kuusamo och tävlar. Hoppas de kan göra lika bra resultat som förra helgen, vilket var sååå bra insatser. Heja heja....