Så har det gått ett tag igen och en del saker har hänt. Efter Antholz åkte jag direkt till Ruhpolding och tränade i en vecka. Anledningen var mest av praktiska skäl med familjen, Liam tex. Men i slutändan var det ett smart beslut för det blev tydligen blev det väldigt kallt hemma, -25-30 grader, vilket inte är så kul att träna i. Det var fortfarande lite kallt när jag kom hem, men det gick hyfsat och träna.

Liam åkte till Kanada en vecka sedan för att vara där med farmor och farfar tills efter VM då vi kommer att åka dit också. Visst saknar jag honom ibland, speciellt när man ser andra småbarn, men det går bra. Jag vet ju var han är och att han är med människor som känner honom och tar väl hand om honom. Pratade med dem idag och ännu en tand är på gång så det hade varit lite mer gråt igen, annars sköter han sig bra, ha ha ha.....

Nu är vi alltså i Sydkorea i Pyeong Chang. Resan hit gick bra, men visst den är lång och tidsomställningen har gått rätt bra. Första natten slocknade jag rejält kl 22 och vaknade 07.30. Innan jag kom i säng var jag så trött att jag fick stunder då jag trodde jag skulle svimma. Yr och darrade i hela kroppen. Visst känns kroppen lite konstig fortfarande men mycket bättre efter två nätters sovande. I natt sov jag dock lite lättare och vaknade några gånger men somnade igen. Tror jag vaknade mer för att sängen var hård och ryggen blev stel (första natten spelade det ingen roll, jag var helt borta ändå).

Testade de beryktade banorna igår. Jag blev överraskad, både positivt och negativt. Uppförsbackarna hade jag förväntat mig längre och brantare, men utförsbackarna var värre än jag trott. Ok, backarna i sig är inte så farliga, men med det rådande föret blir de rätt ruskiga. På dagen är det varmt och det blir djupa spår efter alla som åker skidor och sedan strax före tävlingstid börjar det frysa på så det går fortare och fortare samtidigt som de djupa spåren blir hårdare och hårdare. Kommer jag levande härifrån är jag glad. Vill inte fega utför men jag blir så rädd när det går så fort och man vet att snön är hård. Hoppas det blir mycket varmare så att det inte fryser på. Tror inte det men man kan alltid hoppas.

 Fia plockar ihop sin bössa i vapen förådet för första träningen i Korea.