Ja just nu känns det som om allt går emot mig, eller kanske inte allt, men nästan. Efter resan från Kanada saknas mitt gevär, vilket är en ägodel som är mycket viktig i mitt skidskytteutövande. Det värsta är att ingen vet var det är. Man brukar ju kunna spåra förlorat bagage och se på vilken flygplats det blivit kvar, men inte i detta fall, än i alla fall, vad jag hört. Känns oerhört trist.

Tack vare min snälla pappa som åkte till Lillhärdal och hämtade mitt gamla gevär och körde det till Östersund så jag kunde få det hit. Stort tack till Markko och Lars på Vintersportcentrum i Östersund som tog det vidare hit till Trondheim så jag fick det på fredagen. Tyvärr är jag numera inte så van vid denna bössa eftersom jag inte skjutit med den sedan i höstas.

Så den senaste veckan hann jag tävla med tre olika bössor, på sprinten hade jag förbundets reservgevär, vilket inte är så anpassat till mig, stocken är för stor till exempel.

Hoppas jag hinner bli kompis på nytt med min gamla "betta" innan säsongen är slut, för det är bara att inse att jag kommer inte att få min rätta bössa innan vi på måndag åker till Ryssland. Men jag är inte på så bra humör just nu, ganska ledsen faktiskt.